Kanelfrostade kardemummamuffins

Jag gjorde ju kardemummamuffins till fettisdagen för att kunna göra semlemuffins. De blev riktigt bra, och receptet hittar ni här. I lördags använde jag samma muffins på ett annat sätt. Min svägerska Johanna kom hem från Indien i veckan och i lördags kom hon över och fikade med mig och Axel. Skönt med lite sällskap när Fredrik jobbar hela helgen och så spännande att få höra om resan. Jag tänkte först att semlemuffins vore ett passande fika eftersom hon varit bortrest nu under semlesäsongen, men jag hade lite för lite mandelmassa kvar. Så vad är gott till kardemumma? Kanel såklart! Jag svängde ihop en liten mängd frosting (jag utgick från Leila Lindholms grundrecept, minus citron) och kryddade den med äkta vaniljpulver och kanel. Det blev verkligen supergott!

Enkelt och simpelt.

Har inget eget att komma med idag, men däremot lite recepttips. Igår bakade jag bröd till körens fika. Vi har fika 4 ggr per termin, 1 ggr per stämma, och igår var det sopranernas tur. Eftersom vi var borta fredag-lördag och hade mycket för oss på söndagen så meckade jag inte med surdeg utan körde på två säkra kort. Mitt eget havrebröd (som tyvärr jäste utåt istället för uppåt och blev lite väl lågt) och de här fantastiska sirapsrutorna från Söta saker. Ett salt och ett sött alltså för att tillfredsställa allas smaker.

Ikväll gjorde vi en bortglömd favorit till kvällsmat, nämligen den här popcornsoppan från Allt om Mat. Vi skippade dock färskostsnurrorna eftersom jag håller igen på brödet. Men soppan i sig kan varmt rekommeneras. Den tar knappt någon tid alls och blir supergod!

Semlemuffins!

Nu är det ju semletider och bäst är ju semlorna hembakade. Men att fylla frysen med bullar känns inte riktigt vettigt när vi bara är två semleätare i familjen. Dessutom är det rätt fullt redan, vi har både kringlor, kanelbullar och saffransbullar kvar. Efter att ha sett Kaksmulans Semlecupcakes (och otaliga andra varianter på andra bloggar) bestämde jag mig för att testa en egen variant. Jag ville inte ha så söta muffins eftersom fyllningen i en semla är söt i sig så jag minskade något på sockermängden i mitt grundrecept. Jag lade också till ett extra ägg, för att få det lite luftigare. Tyvärr tänkte jag lite snett när jag gjorde smeten och tog i mjölet före vätskan, så luftigheten gick lite förlorad ändå. Det gjorde inte så mycket smakmässigt men det blev inte så höga som jag hoppats. Däremot saftiga och fina tack vare lite yoghurt i smeten. Här är resultatet!

 

Semlemuffins, 12 st

100g smör
2 ägg
1 dl socker
4 dl mjöl (kan ev minskas något)
2 tsk bakpulver
2 tsk nystött kardemumma
en nypa salt
1 dl mjölk
1 dl mild yoghurt

Fyllning:
mandelmassa
mjölk
vispad grädde

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjölk och yoghurt med det smälta smöret. Rör ner smörblandningen i äggsmeten. Blanda de torra ingredienserna. Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten. Klicka ut i 12 formar på muffinsplåt. Grädda i knappt 15 minuter mitt i ugnen.

När muffinsen svalnat tog jag två stycken och skar av toppen genom att vinkla kniven något neråt och skära i en cirkel. Man får då upp en liten spets. Sedan nöp jag ur lite av muffinsen för att få ett störe hål. Inkråmet blandade jag med riven mandelmassa och lite mjölk. Sedan fyllde jag hålen med mandelmassesmeten, klickade på vispad grädde, satte tillbaka locket och siktade över florsocker.

Storstädning, daim och knäckebröd

Igår fixade och donade vi i lägenheten. Lite småprojekt blev äntligen utförda och vi storstädade också. Skönt. Mitt i allt detta hann vi med en långpromenad också och förstås lite bakning. Jag började redan på förmiddagen med att göra lite lördagsgodis. Jag läste på Sweet Treats ett recept på daim och bestämde mig för att testa. Receptet finner ni här. Jag la dock till en nypa salt och en nypa vaniljpulver i min daimsmet. Det var superenkelt att göra och blev så otroligt gott! Smakar precis som köpedaim. Jag använde vanlig marabou mjölkchoklad att täcka med, och så här tjusigt blev resultatet.

Fredrik har varit sugen på hemgjort knäckebröd ett tag. Båda våra mammor har gjort olika varianter av ett fröpackat knäckebröd med flingsalt på som vi båda tycker mycket om, så nu testade vi själva. Jag fick det här receptet av min kära mamma. Jag misstänker att hon kan ha fått det av någon som heter Gunnel eftersom det heter Gunnel knäckebröd :-). Majsmjöl kan vara svårt att få tag på. Jag hittade något som hette "Ströbröd/majsmjöl" på hyllan med glutenfria varor, bland andra mjöl och fröer fanns bara polenta. Det här majsmjölet var lite grövre i konsistensen, alltså som ströbröd, men det fungerade alldeles utmärkt.

Gunnels knäckebröd

2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor
1 dl sesamfrön
½ dl linfrön
½ tsk salt
½ dl rapsolja
2,5 dl kokande vatten
Flingsalt

Sätt ugnen på 150 grader. Rör ihop de torra ingredienserna. Tillsätt olja och vatten och rör ihop. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och bred ut smeten så den täcker hela plåten. Det ska alltså bli mycket tunnt! Strö över lite flingsalt. Grädda i 150 graders ugn i 1 timme.

Minipavlova!

Vi gjorde Bearnaise i fredags så igår stod jag med några äggvitor över och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för med dem. Bestämde mig för att försöka mig på minipavlova. Jag har nog egentligen aldrig gjort en riktigt Pavlova i fullformat heller, men liknande saker har jag testat. T.ex. marängbottnar med kolakräm, grädde och frukt. I vilket fall så gjorde jag nu ett försök. Min spritspåse är fortfarande borta så återigen fick jag använda en plastpåse vilket gav ett rätt klumpigt resultat. De små rackarna svällde dessutom upp mycket mer i ugnen än jag räknat med så de fick en ansenlig höjd. Men men, goda blev de :-).

Jag utgick från ett recept av Sigrid Bárány för marängerna, i övrigt knåpade jag ihop dem själv.

"Mini"-Pavlova

3 äggulor
3 dl socker
2 tsk potatismjöl
några droppar citronsaft
37,5 g mjölkchoklad (3 rader på en 100 g maraboukaka...)

ca 2 dl vispgrädde
en nypa vaniljpulver
1-2 bananer
250 g jordgubbar
20 mandarinklyftor (på burk)

Sätt ugnen på 150 grader. Vispa äggvitorna till ett hårt skum, man ska kunna vända skålen upp och ner utan att de ramlar ut. Vispa ner sockret lite i taget. Vispa sist ner bakpulver och citronsaft. Hacka chokladen och vänd ner den. Spritsa ut 4 runda bottnar på en bakplåtspappersklädd plåt. Spritsa också en kant runt varje botten så det blir en lite fördjupning. Grädda i 15 minuter, sänk därefter värmen till 100 grader och grädda i 30 minuter till. Marängen ska vara hård men lite krämig inuti när de är klara. Låt svalna

Vispa grädden med vaniljpulver. Mosa ca 2/3 av en banan med en näve jordgubbar. Bred moset i fördjupningarna. Bred över grädde. Garnera med skivad banan, skivade jordgubbar och mandarinklyftor.

Snickerdoodle-bakelse!

Eller vad man nu ska kalla det. Jag testade att baka Snickerdoodles för första gången någonsin i torsdags. Tyvärr tänkte jag lite för mycket när jag läste receptet så de blev inte riktigt som de skulle. Jag följde ett recept från Joy of Baking och där stod att man skulle ha i 2 stora ägg. Men jag hade mediumstora ägg hemma, så jag tog då tre stycken... Och degen blev såklart alldeles för mjuk vilket gjorde att kakorna flöt ut jättemycket. Men nu vet jag det till nästa gång, och smaken var det i alla fall inget fel på. Snickerdoodles är en amerikansk småkaka. Man formar bollar som rullas i kanelsocker innan gräddning. Konsistensen blev lite seg och de smakar himmelskt. När jag sedan skulle ha bokcirkel här i måndags uppgraderade jag kakorna till små minibakelser istället. Jag gjorde en apelsinfrosting att lägga emellan, det blev supergott. Fast som vanligt blev frostingen lösare än jag tänkt mig, vad gör jag för fel? Receptet på kakorna finner ni här, receptet på frostingen är helt godtyckligt och ska ses som inspiration eftersom jag höftade i både apelsinsaft och florsocker.

Apelsinfrosting

ca 100 g Philadelphiaost
rivet skal av ½ apelsin
ca 1 msk nypressad saft från apelsinen
Florsocker

Mixa ihop med stavmixer. Rör i florsocker tills det är lagom sött och lagom fast. Jag fick ställa min kallt en stund, men då stelnade den lite mer så den gick att breda ut på kakorna. Bred ett rejält lager frosting på undersidan av en snickerdoodle och tryck ihop med under sidan av en annan snickerdoodle.

Klyschigt men tankeväckande - Holsts självbiografi

Igår hade vi bokcirkel här. Tyvärr hade jag glömt av det hela och kom på först på söndagen att det var dags, så jag fick ägna dagen åt förberedelser. Tack och lov var Fredrik hemma större delen av dagen så det gick rätt bra. En massiv storhandling gjordes, maten planerad fram till nästa tisdag. Och den här gången hade Ica svartrötter som var fina så jag kunde göra svartrotsgrytan jag tänkte gjort förra gången. Det är verkligen världens enklaste gryta, med rena fina smaker, från den här boken: Säsongens Vego. Huvudelen är svartrötter, men det är även massa andra smaskiga rotfrukter, bla jordärtskocka som är en ny favorit. Tillbehören i boken är dels en cremfraicheröra och en toast, men jag gjorde en annan creme fraiche, nämligen med örtsalt, färsk persilja och färsk oregano. Sen bakade jag grahamsbullar och sirapsrutor och hade till med bara ost och smör. Till efterrätt blev det en kaka, recept kommer imorgon när jag fixat till bilderna.

Nåväl, alla verkade nöjda med kvällen utom Axel som tyckte alla nya människor var läskiga och dessutom vägrade somna, vilket är jätteovanligt. Tung kväll för Fredrik, men till slut så somnade lillkillen också.

Nåväl, nu över till själva boken. Den här gången hade vi läst Hanne-Vibeke Holsts självbiografi "Min mosters migrän - eller Hur jag blev kvinna". Den inleder med intervjuer inom hennes egen familj, fortsätter med berättelser från hennes eget liv, alltsammans blandat med hennes reflektioner kring hur hon formats som kvinna och feminist. Ja, vad ska man säga? Den lovar runt men håller tunnt. Inledningen är jätteintressant med beskrivningen av hennes mormors liv, systrarnas liv, föräldrarnas äktenskap. När hon sedan går in i någon slags amatörpsykologisk drömtolkning blir det långtråkigt. Och det fortsätter i en ganska rörig långtråkig svada som beskriver allt från hennes sexuella uppvaknande till hennes första tid som stenhård feminist. Först när hennes tid som diplomathustru i Moskva beskrivs känns boken intressant och levande igen. Läsupplevelsen är med andra ord ganska fattig. Som diskussionsunderlag är däremot boken högintressant även om den har några år på nacken. Själv väckte den otroligt mycket hos mig och fick mig att verkligen tänka igenom var jag står i förhållande till feminismen idag, kvinnorörelsens ursprung och jämställdhet i allmänhet. Själv har jag aldrig reflekterat över något generellt eller individuellt manligt förtryck förrän jag började läsa till läkare och framförallt när jag började arbeta. Då insåg jag hur många förutfattade meningar som fortfarande finns kvar. Mer än en patient har tittat skeptiskt på mig när jag presenterat mig som läkare. "Kan hon, den här unga tjejen verkligen vara en riktigt läkare?" ser man att de tänker. Vissa till och med säger det rakt ut. Och det är inte bara män, eller bara äldre... Jag skulle kunna skriva mycket om det här, men det är inte det jag skulle göra nu.

Boken fick snittbetyget 2 poäng av 6 möjliga, eftersom alla i gruppen tyckte den var riktigt tråkig. Förvånande, tyckte en av oss som läst mycket av Holst tidigare och tyckt det var bra. Några av våra negativa ord är tjatig, oredigerad och klyschig. Positiva ord var till exempel rörande och ämnet.

Vill man läsa en spännande självbiografi skulle jag inte rekommendera den här boken. Vill man däremot ha ett bra diskussionsunderlag eller få lite input för att själv reflektera över jämställdhet tycker jag absolut man ska läsa den.

Bullbak såklart!

Här bakar vi bullar idag, såklart. Tycker det är trevligt med en anledning att baka oavsett vilken anledningen är. En sats bulldeg (från Vår Kokbok) blev till två sorters bullar. Kanelbullar förstås men även äppelbullar. Det är äppelbullarna ni ser på bilden ovan. Jag var lite trött när jag gjorde fyllning, så jag glömde halvera receptet till kanelbullarna. De gör sig därför inte riktigt lika bra på bild, men de är sjukt goda med dubbel mängd fyllning.

Äppelbullarna gjorde jag till viss del på frihand. Jag fick en enorm kasse äpplen igår av svägerskan Johanna, fallfrukt. Jättegoda! Jag skalade och skar en 8-10 st av dem i bitar och kokte med en bottenskyla vatten, 1,5 dl socker och nån tsk kanel till en ganska lös kompott. Sedan kavlade jag ut degen till bullarna och delade i ungefär 20 fyrkanter. På varje fyrkant la vi (japp, här kom maken och hjälpte till) ca 1 msk av äpplekompotten och sedan fipplades de ihop till små knyten som vi la med skarven neråt i bakformar. De fick jäsa ca 45 minuter, sedan penslades de med ägg och vi strödde på pärlsocker innan de gräddades knappt 10 minuter i 225 grader.

Återstår att se om de blev goda, vi sparar dem till kvällsfikat. Men själva bulldegen blev ju god och fyllningen supersmaskig, så jag är inte direkt orolig.

Höstig rotfruktssoppa!

Ikväll skulle vi haft bokcirkel hemma hos mig, men tyvärr blev en sjuk och en annans barn fick vattenkoppor, så vi fick skjuta på det hela. Tråkigt, hade sett fram emot det hela. Så nu stod man här med en laddning Brownies att äta upp (usch så jobbigt :-)) och dessutom en hög rotfrukter. Rotfrukterna skulle blivit kvällens kvällsmat, en svartrotsgryta. Fast jag hade inte fått tag på några svartrötter ännu, så nu slapp i alla fall Fredrik trängas på ICA Maxi efter jobbet i jakt på svartrötter. Förra veckan fanns där nämligen. Men affärerna i stan har inte haft några igår eller idag. Så vad gör man då när det inte går som tänkt? Jo, man improviserar lite. Det fick bli en rotfruktssoppa istället och det blev jättebra! Recept följer längre ner i inlägget.

Mina brownies smakade vi till eftermiddagsfikat när Fredrik kom hem, och de blev bra. Det var ett nytt försök att få till Cream cheese brownies lika bra som den vi åt i somras på café och de här blev lite mer lika den, men inte exakt. Men så goda! Receptet finner ni här, på Drömkaka. Så här ser mina ut.

 

 

 

Här kommer receptet på soppan!

 

 

Höstig rotfruktssoppa, ca 6 portioner

 

4 morötter

3 stora potatisar

2 palsternackor

300 g jordärtskockor

1 tärning ekologisk grönsaksbuljong

½ tärning ekologisk kycklingbuljong

6 dl vatten + lite till att späda med

2 dl creme fraiché

mejram

gräslök

salt

svartpeppar

ca 2 msk smör

 

Skölj, skala och ansa grönsakerna. Skär dem i bitar. Fräs dem i smöret några minuter. Lägg i buljongtärningarna och ca 6 dl vatten, det ska knappt täcka grönsakerna. Koka tills allt är mjukt. Ta av grytan från värmen och mixa soppan slät. Späd med kallt vatten till önskad konsistens. Rör ner creme fraiché, mejram, och några matskedar färsk eller fryst gräslök. Låt koka upp på nytt. Smaka av med salt och svartpeppar.

 

Servera den gärna med havrebrödet från tidigare inlägg :-).

 

 

Cupcakes med citron- och vallmofrö!

Idag var jag och Axel och hälsade på på Fredriks jobb. Det är så sällan de är i Linköping numera så det har inte blivit av förrän nu. Tyvärr var Axel lite trött och lite lite grinig. Fast det verkade mest jag märka av. Han blev skrämd på morgonen när kåpan som sitter över lysrören i köket helt plötsligt ramlade ner i golvet. Axel satt i babysittern och det var precis att den missade honom, så inte konstigt att han blev skrämd, stackarn! Tre döda getingar ramlade ut, men inte heller de träffade Axel, tack och lov. Men sen ville han bara sitta i knät, tur att Marie var här på besök, så det fanns två knän att sitta i så att säga, annars vet jag inte hur jag vi skulle fått i oss frukost :-).

Det har varit himla mysigt att ha Marie på besök, det var sjukt längesedan vi sågs! Igår passade vi på att träffa Fia också, lunch på Babettes. Urmysigt! Kan varmt rekommendera deras grillade smörgås med kalkon, ost och äpplechutney, ljuvligt! Kul att prata ikapp sig lite med gamla kursare. Intressant att vi är på så helt olika ställen både i yrkes- och privatlivet.

I vilket fall så bakade jag citroncupcakes med vallmofrö till besöket på Fredriks jobb. Receptet lånade jag här, på Kaksmulan.se. Fast jag fattar inte, hur får alla människor sin frosting sådär fast och fin? Min flyter alltid ut lite.... Iofs hade jag lite för lite florsocker, men jag kompenserade med att ta mindre citronsaft. Fast de blev rätt fina ändå.

Recepttips och den minst stylade bloggbilden hittills...

Jag har upptäckt en helt underbar receptsida! Troligen har de flesta seriösa bakbloggare redan koll på den, men ändå. I ett tidigare inlägg berättade jag att Fredrik och jag fikade på Öhrs lantcafé och där åt en ljuvlig Cream cheese brownie. I jakt på ett recept hittade jag den här sidan. Det är en amerikansk receptsite, Joy of Baking. Sagt och gjort så testade jag det här receptet på cream cheese brownies. Det blev jättegott, men inte alls som den varianten jag åt i Öhr, så jag kommer helt klart bli tvungen att testa fler varianter för att få till det. Jobbigt, eller hur ;-). I vilket fall som helst så kommer här den enda bild jag tog på mina brownies, den är sjukt opiffig, men i alla fall. Det blev i varje fall en tjusig marmorering på kakan, precis som det skulle.

 

 

Efter att ha konstaterat att vi lägger alldeles för mycket pengar på mat och dessutom äter lite för mycket samma saker om och om igen så har Fredrik och jag sedan tre veckor tillbaka börjat med matscheman och veckohandling igen. Och den här gången funkar det jättebra! Det är klart mycket enklare när jag är mammaledig, för vi kan ju laga maten på lunchen, och nästan inga matlådor behövs eftersom Fredrik äter på jobbet. Vi rivstartade med att laga oss igenom en veckomeny från Icas billiga veckan, nämligen den här, v36. Det mesta var gott, men det var lite väl bra att nästan alla rätter var med någon variant av chili. Jag gillade verkligen fiskgrytan, Fredrik tror jag hade köttbullarna som favorit. Efter det har vi blandat gamla och nya recept och det har blivit kanon. Jag har alldeles för många kokböcker som jag bara bläddrar i, nu har vi börjat laga lite från dem också. Den här veckan blir det mycket vegetariskt, och jag vill tipsa om en supergod pumpasoppa som vi gjorde i förrgår. Jag hittade det här receptet på Kaksmulan.se. Det är för 2 pers, men jag tredubblade allt utom pumpan som jag snarare 5-dubblade. Kollade inte i affären efter en med "rätt" vikt, så det blev lite för mycket, men det gjorde inget, det smakade jättegott ändå!

 

Idag bakar jag bröd, får se hur det blir. Jag ska göra lite morotspuré till Axel också. Han har fått palsternackspuré två dagar i rad nu, svårt att säga vad han tycker. Han ser inte ut om det är så där jättegott, men han äter hela smakportionen ändå. Får testa nåt nytt helt enkelt.

 



Ja just det, körsbärspajen ja!

Såg att jag visst utlovat en körsbärspaj. Jag vill börja med att säga att jag inte uppfunnit denna paj själv. Jag kombinerade dock två olika recept. Formen jag hade var för stor enligt receptet med den mest lockande fyllningen, så degen fick bli från ett recept med "rätt" formstorlek angiven. Men eftersom fyllningen i första receptet var på 2 dl bär mer än i andra tog jag den fyllningen ändå. Orginalrecepten finner ni här: fyllning och skal.

Mitt recept blir således som såhär:

Körsbärspaj.

Ingredienser
5 dl vetemjöl
½ dl strösocker
200 g smör
½ dl vatten

8 dl körsbär
250 g socker
½ tsk röd balsamvinäger
3 msk vetemjöl

Sätt ugnen på 225 grader. Blanda mjöl, socker, smör och vatten och knåda till en smidig pajdeg. Tryck sedan ut 2/3 av degen i en form med löstagbar kant. Resten av degen kavlas mellan gladpacksjok ut till ett lagom stort lock. Ställ form och lock kallt. Kärna ut körsbären. Blanda dem försiktigt med socker och vinäger. Rör sist ner mjölet, 1 msk i taget. Häl fyllningen i formen, lägg över locket. Gör några dekorativa hål i locket. Jag skar tre små bladformad hål i mitten och la "bladen" mellan hålen. Det som blev över när jag la över locket formade jag till en fläta som jag la runt kanten. Den blev dock inte så där jättesnygg som jag trott, men jag får väl öva :-). Grädda nere i ugnen i 10 minuter, sänk sedan värmen och grädda ytterligare 40 minuter, höj upp pajen vid behov de sista fem minuterna. Så står det "skal"-receptet, men stick gärna lite i den, för min blev lite lös. Kanske kan man lägga till lite mjöl i fyllningen annars. Om jag gör om den kommer jag helt klart testa det :-).

Kanelbullar med surdeg!

Här i Linköping finns ett relativt nyöppnat fik, Babettes kafferi, som är riktigt mysigt. Där har jag fikat kanelbulle på surdeg och tyckte det var riktigt gott. Igår bestämde vi oss för att baka egna. Jg hittade ett recept på recept.nu, det hittas här. Tyckte det blev riktigt bra, dock lite mystiskt recept. Bland annat ska man inte värma några vätskor vilket iofs inte alltid behövs med surdeg. Men det som då blev underligt (enligt mig) är att det ingenstans står att man ska lösa upp jästen, och smöret ska i rumsvarmt. Jag rörde ut jästen i mjölken, det gick väl så där. Nästa gång kommer jag troligen smälta smöret, låta det svalna lite och blanda det med mjölken så degvätskan blir lite ljummen och jästen löses. Tror inte det påverkar resultatet, men det känns konstigt att lägga i jästen i klumpar. En annan sak som jag troligen modererar nästa gång är fyllningen. I receptet står 250 g smör + 250 g socker. Det blev JÄTTEMYCKET! Så mycket så att det smälte ut på plåten och jag kunde bryta loss stora bitar ganska välsmakande kanelkola från bakplåtspapperna. Jag gissar att fyllningsmängden kan minska något utan sämre resultat, kommer testa det nästa gång.

Hur blev då resultatet? Fullständigt lysande, det är supergoda bullar! De smakar med och är lite "matigare" i konsistensen. Supergott, kommergaranterat göra om det här.

Nu har Fredrikt åkt till jobbet och Axel o jag är ensamma hemma. Hoppas regnet ska ge med sig så vi kan gå ut och gå en runda i eftermiddag, Vore skönt att röra lite på sig. Annars får jag väl baka in honom i bärsjalen och släpa runt honom inne i lägenheten, blir ju lite träning av det med :-).

Tomatsås... typ.

Till huvudrätt i söndags gjorde vi parmesankyckling från Paolo Robertos kokbok "Mina fastrars mat". Recept hittas här. Till kycklingen hade vi klyftpotatis kryddad med endast salt och peppar, en sallad på babyspenat, gurka och tomat och en väldigt enkel sås:

Ingredienser, 2 port.
½ brk Creme fraiché
1-2 msk delikatesskryddad tomatpure
salt
svartpeppar

Rör ihop ingredienserna och ställ kallt till servering.

Mätt sedan igår...

Nu har vi förflyttat oss till västkusten och min mamma. Här bor också min storabröder, Johan och Pelle med sina familjer. Syrran Sara är hemma med sin familj, de bor ju i Schweiz, så det är extra roligt att träffas! Igår var vi ute alla syskonen med respektive medan mamma vaktade de sex syskonbarnen. Vi tog en fördrink hemma hos Johan och Sussi, sedan cyklade vi vidare till Wild West Steakhouse där vi körde trekamp, dart, pilbåge och gevärskytte. Syskonen mot respektive... Vi vann! Knappast min förtjänst, men roligt ändå. Riktigt kul, och hade man fått öva lite till hade jag nog kunna skjuta lite bättre ändå. Förutom på dart. Jag är sjukt kass på dart. Under middagen spelade en kille gitarr och sjöng, riktigt bra, och då och då dansade några av servitriserna Linedance, jätteroligt! Efter trekampen var det dags för mat. Eftersom det här var ett riktigt amerikanskt steakhouse så var portionerna därefter. Fredrik tog in minsta portionen Entrecote, 300gr. Tillbehör fanns det gott om, han fick både färska grönsaker, coleslaw, pommes, aioli, bearnaise och majskolv med smör. Jag skulle ätit tonfisk, men den var slut, så jag tog Kycklingvingar istället. Buffalowings, i sweetchilimarinad. Kladdigt men gott. Jag fick 14 (!) stycken vingar, och till det pommes, grönsakstavar och aioli. Orkade få i mig 11 av vingarna iaf, jösses vad gott det var! Tack och lova att vi varit ute och sprungit på förmiddagen och dessutom spelat frisbee på stranden, så man förtjänade all den goda maten.

Entrecote

Buffalowings

Vi var hyfsat mätta efter det här. Det fick bli en espresso på maten, tyvärr orkade jag ingen efterrätt... Och det var synd, för de hade bra grejer. Bananasplit t ex och tobleronefondue. Och så hade de en cookie i stekpanna med glass på. Nästa gång jag går dit får jag nog ta bara ett tillbehör och efterrätt.

Nåväl. Några nya receptuppdateringar har jag tyvärr inte ännu eftersom jag inte har behövt laga så mycket mat under semestern. Jag blev bortskämd hos svärföräldrarna och så även här hos mamma. Men jag kan tipsa om två recept från Dn.se som är klart värda att testa. Det första är en caesarsallad vi gjorde häromkvällen i Viås, salladen på fri hand med tillägg av avocado, men dressingreceptet följde jag. Det andra är en lax med ingefära och chévre som var riktigt god.

Ha det nu gott, det ska jag, för här är det strandväder!