Klyschigt men tankeväckande - Holsts självbiografi

Igår hade vi bokcirkel här. Tyvärr hade jag glömt av det hela och kom på först på söndagen att det var dags, så jag fick ägna dagen åt förberedelser. Tack och lov var Fredrik hemma större delen av dagen så det gick rätt bra. En massiv storhandling gjordes, maten planerad fram till nästa tisdag. Och den här gången hade Ica svartrötter som var fina så jag kunde göra svartrotsgrytan jag tänkte gjort förra gången. Det är verkligen världens enklaste gryta, med rena fina smaker, från den här boken: Säsongens Vego. Huvudelen är svartrötter, men det är även massa andra smaskiga rotfrukter, bla jordärtskocka som är en ny favorit. Tillbehören i boken är dels en cremfraicheröra och en toast, men jag gjorde en annan creme fraiche, nämligen med örtsalt, färsk persilja och färsk oregano. Sen bakade jag grahamsbullar och sirapsrutor och hade till med bara ost och smör. Till efterrätt blev det en kaka, recept kommer imorgon när jag fixat till bilderna.

Nåväl, alla verkade nöjda med kvällen utom Axel som tyckte alla nya människor var läskiga och dessutom vägrade somna, vilket är jätteovanligt. Tung kväll för Fredrik, men till slut så somnade lillkillen också.

Nåväl, nu över till själva boken. Den här gången hade vi läst Hanne-Vibeke Holsts självbiografi "Min mosters migrän - eller Hur jag blev kvinna". Den inleder med intervjuer inom hennes egen familj, fortsätter med berättelser från hennes eget liv, alltsammans blandat med hennes reflektioner kring hur hon formats som kvinna och feminist. Ja, vad ska man säga? Den lovar runt men håller tunnt. Inledningen är jätteintressant med beskrivningen av hennes mormors liv, systrarnas liv, föräldrarnas äktenskap. När hon sedan går in i någon slags amatörpsykologisk drömtolkning blir det långtråkigt. Och det fortsätter i en ganska rörig långtråkig svada som beskriver allt från hennes sexuella uppvaknande till hennes första tid som stenhård feminist. Först när hennes tid som diplomathustru i Moskva beskrivs känns boken intressant och levande igen. Läsupplevelsen är med andra ord ganska fattig. Som diskussionsunderlag är däremot boken högintressant även om den har några år på nacken. Själv väckte den otroligt mycket hos mig och fick mig att verkligen tänka igenom var jag står i förhållande till feminismen idag, kvinnorörelsens ursprung och jämställdhet i allmänhet. Själv har jag aldrig reflekterat över något generellt eller individuellt manligt förtryck förrän jag började läsa till läkare och framförallt när jag började arbeta. Då insåg jag hur många förutfattade meningar som fortfarande finns kvar. Mer än en patient har tittat skeptiskt på mig när jag presenterat mig som läkare. "Kan hon, den här unga tjejen verkligen vara en riktigt läkare?" ser man att de tänker. Vissa till och med säger det rakt ut. Och det är inte bara män, eller bara äldre... Jag skulle kunna skriva mycket om det här, men det är inte det jag skulle göra nu.

Boken fick snittbetyget 2 poäng av 6 möjliga, eftersom alla i gruppen tyckte den var riktigt tråkig. Förvånande, tyckte en av oss som läst mycket av Holst tidigare och tyckt det var bra. Några av våra negativa ord är tjatig, oredigerad och klyschig. Positiva ord var till exempel rörande och ämnet.

Vill man läsa en spännande självbiografi skulle jag inte rekommendera den här boken. Vill man däremot ha ett bra diskussionsunderlag eller få lite input för att själv reflektera över jämställdhet tycker jag absolut man ska läsa den.