En dåres försvarstal.

Jösses, det är inte lätt att hinna uppdatera alltid! Jag ber om ursäkt för min allmänna seghet. VI var borta mycket under semestern och ja, jag tog väl semester även från skrivandet helt enkelt :-).

En del har dock blivit bakat, så ett par receptuppdateringar kan jag nog bidra med framöver, bl.a på en trevlig körsbärspaj. Idag tänkte jag dock dela med mig av ett boktips. Fast allra först måste jag bara tipsa om Polarn och Pyrets höstkläder! Shoppade loss på denna ursöta body idag, matchade med röda byxor från Kaxs. Axel kommer bli urgullig!

Över till litteraturens underbara värld. Ja, jag väljer det något mer pretentiösa ordet litteratur idag, eftersom vi läst en svensk klassiker. Jag talar om August Strindberg, denna gigant... eller nej förresten, det var ju Moberg (Jag säger bara det: killinggänget...).

I vilket fall har vi läst "En dåres försvarstal" av Strindberg. Detta är alltså hans självbiografiska bok om äktenskapet med Siri från Essen. Och det är verkligen en dåres försvarstal i min mening, något som vi var ganska överens om i bokcirkeln. Boken skrevs dock på franska efter att äktenskapet redan tagit slut och det var från början inte Strindbergs mening att boken någonsin skulle publiceras på svenska. Vilket man kan förstå, den är både självutlämnande och utlämnande av hans hustru. Det börjar ganska bra, men Strindberg lyckas under bokens gång förmedla en känsla av tilltagande vansinne, något som känns mer som ett skickligt författarskap än äkta vansinne. Förhållandet uppstår när hon är gift med en annan man och till att börja med är huvudpersonens kärlek mer en dyrkan än en besvarad känsla. Till slut faller de dock i varandras armar och hon bryter upp, blir gravid och gifter om sig med honom. Där börjar vansinnet. Äktenskapet är ett krig dem emellan och en evig svartsjuka från hans sida. Hon är å andra sidan dragen till kvinnor vilket ju på den tiden var ett grovt brott! Eftersom man bara får hans sida av saken är det svårt att bedöma vem som har rätt och fel. Känslan man får är att de till viss del är lika vidriga båda två, men någonstans får ändå hon min sympati. Som bi/homosexuell kvinna på den tiden kan hon inte ha haft det lätt, och hans beskrivning av henne är ju allt annat än objektiv. Som moderna kvinnor blev flera av oss negativt överraskade av Strindbergs kvinnosyn som är allt annat än modern. Vid något tillfälle beskriver han att kvinnan endast är värd en sjättedels sjättedel av mannen! Hu! Ingen av oss visste speciellt mycket om honom innan vi läste boken men hos flera av oss väcktes en lust att läsa mer av honom. Trots att vi tyckte att handlingen var från och till vidrig är boken skickligt skriven och relativt lättläst. Jag hade tidigare läst "Röda rummet" och funderar nu på att bita tag i mer Strindberg. Jag kan rekommendera den här boken, den är helt klart läsvärd!